1. vers
Melodioppskrift: Sommeren 1851 av L. M. Lindeman etter Olea Crøger, Mo, Telemark.
Orig.ms. NB ms 6874a:578, nr. 47. Lindemans manuskriptsamling, renskrift.
TSB C 15
Kilde: http://www.bokselskap.no/boker/middelalderballader/falkvor
Teksten
Tekstoppskrift: Hulda Garborg: Norske Dansevisur, Kristiania 1923, s.. 23 ff.
1. Det var Torstein Davidsson,
han vilde til bryllaup bjoe;
og det var Falkvor Lommansson,
han let sine hestar ringskoe.
– Riddaren, vaagar han live sitt for ei jomfru. –
2. Det var aarle um morgonen,
soli ho ryr i dalar;
upp stend Falkvor Lommansson,
legg paa forgylte salar.
3. Ut so kjeme hans sæle mor,
taarir renne paa kinn.
«Kor agtast du av i dag,
du Falkvor, kjær sonen min?»
4. «Eg vil prøve mine hommenn,
eg vil prøve min hest;
eg vil taka att vive mitt,
som Torstein Davidsson hev fest.»
5. Det var Falkvor Lommansson,
han seg av garde reid:
der grodde kje graset paa femtan aar
der hans graa gangaren steig.
6. Det var Falkvor Lommansson,
han kom seg ridand i gaard;
inn so springe den vesle smaadreng,
segjer han tidend ifraa.
7. Inn so springe den liten smaadreng,
segjer han tidend ifraa:
«Her stend fullt tune av herklædde menn,
og alle som duvune graa!»
8. Og det var fruva Vendelin,
ho saag seg att yvi herd;
daa saag ho Falkvor Lommansson
med herskeleg store ferd.
9. «De take av meg mitt hovudgull,
og set paa meg silkeluve;
kjem han inn, Falkvor Lommansson
han helsar meg for ei fruve.»
10. Inn kom Falkvor Lommansson,
med høgan hatt i hende;
helsar han fruva Vendelin:
«So vel som eg deg mone kjenne!
11. Høyrer du, fruva Vendelin,
du tarv deg inkje løyne;
ute stend hesten apalgraa;
i dag skal du ‘en røyne!»
12. Og det var fruva Vendelin,
ho slog sin neve mot bord:
«Var han heime, Torstein Davidsson,
du lyste kje slike ord!»
13. Det var Falkvor Lommansson,
han gjordest i hondo sterk;
so tok han fruva Vendelin
og sette paa høgan hest.
14. Og det var den vesle smaasvein,
han gjorde baad’ reid og rann;
so reid han dei femtan vælske milir,
til han Torstein Davidsson fann:
15. «Her sit’e du, Torstein Davidsson,
og drikk’e mjød og vin;
Falkvor Lommansson er heime
og rid av med bruri di!»
16. Det var Torstein Davidsson,
han var so ille ved ord;
brune mjøden, i skaali var,
den rende han ned paa bord.
17. Upp stod Torstein Davidsson,
han ropar yvi all den gaard:
«De stande upp, mine gode hommnenn;
klæd dikkon i brynjune blaa!»
18. Det var seint um sundags eftan,
daa kvesste dei sine spjut;
det var aarle um maandags morgon,
daa reid dei herkjempur ut.
19. Det var Falkvor Lommansson,
han saag seg att yvi herd;
«Etter kjem Torstein Davidsson;
Vaarherre ver i mi ferd!»
20. Dei møttest utpaa Démannheidi
uti so tjukk ein gnyr;
branden beit og brynjo sleit
og røyken stod upp i sky.
21. Dei stridde der i dagar
og vel i dagane tvo;
att’e stod Torstein Davidsson;
alt folke de fall ifraa.
22. Heim-til reid Torstein Davidsson
med brotne slar og tome;
Falkvor spelar for bergjo nord
alt med sin rosens blome.
23. Det var Torstein Davidsson,
han syrgjer no ikkje saa saart:
«Her er so mange stolte jomfruvur
som stjønnune fylgjer nott!»
– Riddaren, vaagar han live sitt for ei jomfru. –
Variant
Det var Torstein Davidsson,
han ville til bryllaups bjode;
og det var Falkvord Lomansson,
han let sine hestar ringskoe.
- Riddaren vågar han livet sitt for ei jomfru
Det var årle om morgonen,
soli ho ryr i dalar,
opp stend Falkvor Lomansson,
legg på forgylte salar.
Ut kjem hans sæle mo'er,
tårir renn'e på kinn:
"hore aktast du av i dag,
du Falkvord, kjær sonen min?"
"Eg vil prøve mine hovmenn,
eg vil prøve min hest;
eg vil taka att vivet mitt,
som Torstein Davidsson hev fest."
Det var Falkvor Lomansson
han seg av garde rei:
der grodde kje graset på femten år,
der hans grågangaren steig.
Det var Falkvord Lomansson,
han kom seg ridand i gård,
inn så spring'e den lisle smådreng,
seie han tidend ifrå.
Inn så spring'e den lisle smådreng,
seie han tidend ifrå:
"Her stend fullt tunet av hærkledde menn,
og alle som duvone grå!"
Og det var fruva Vendelin,
ho ut av vindauga såg:
"Det er Falkvord Lomansson,
han hev meg lengstom trått.
De take av meg mitt hovudgull,
og set meg med nedre bordsende;
kjem han Falkvord Lomansson,
han må meg inkje kjenne!"
Inn kom Falkvord Lomansson
med høgan hatt i hende,
helsar han jomfru Vendelin:
"Så vel som eg deg mon kjenne!"
Det var Falkvord Lomansson,
han gjordest i hondo sterk;
så tok han jomfru Vendelin
og sette på høgan hest.
Og det var den lisle småsvein,
han gjorde bå' rei og rann,
så rei han dei femten valske mil,
til han Torstein Davidsson fann.
"Her sit'e du Torstein Davidsson,
drikk'e mjød og vin;
heime er Falkvord Lomansson,
rid av med di unge brur!"
Opp stod Torstein Davisson,
han ropar ivi all den gård:
"De stande opp mine gode hovmenn,
kle dikkon i brynjune blå!"
Seint var det om søndags eftan
då kvesste dei sine spjut,
årle var det om måndags morgon,
då rei dei hærkjemper ut.
Dei møttest ut på Demannhei,
uti så tykk ein gnyr;
branden beit og brynja sleit
og røyken stod opp i sky.
Dei stridde der i dagar
og vel i dagane två:
atte stod Torstein Davidsson,
alt folkjet dei falt ifrå.
Heim-te rei Torstein Davidsson
med brotne salar og tome;
Falkvor spelar for bergjo nord
alt med sin rosens blome.
- Riddaren vågar han livet sitt for ei jomfru
Falkvor Lomansson
Tilbake til norske folketoner og ballader
Norske vokale folketonesjangre
Lokk, huving og ljaling
Middelalderballader
Alfabetisk liste folketoner og ballader
1. vers
Melodioppskrift: Sommeren 1851 av L. M. Lindeman etter Olea Crøger, Mo, Telemark.
Orig.ms. NB ms 6874a:578, nr. 47. Lindemans manuskriptsamling, renskrift.
TSB C 15
Kilde: http://www.bokselskap.no/boker/middelalderballader/falkvor
Teksten
1. Det var Torstein Davidsson,
han vilde til bryllaup bjoe;
og det var Falkvor Lommansson,
han let sine hestar ringskoe.
– Riddaren, vaagar han live sitt for ei jomfru. –
2. Det var aarle um morgonen,
soli ho ryr i dalar;
upp stend Falkvor Lommansson,
legg paa forgylte salar.
3. Ut so kjeme hans sæle mor,
taarir renne paa kinn.
«Kor agtast du av i dag,
du Falkvor, kjær sonen min?»
4. «Eg vil prøve mine hommenn,
eg vil prøve min hest;
eg vil taka att vive mitt,
som Torstein Davidsson hev fest.»
5. Det var Falkvor Lommansson,
han seg av garde reid:
der grodde kje graset paa femtan aar
der hans graa gangaren steig.
6. Det var Falkvor Lommansson,
han kom seg ridand i gaard;
inn so springe den vesle smaadreng,
segjer han tidend ifraa.
7. Inn so springe den liten smaadreng,
segjer han tidend ifraa:
«Her stend fullt tune av herklædde menn,
og alle som duvune graa!»
8. Og det var fruva Vendelin,
ho saag seg att yvi herd;
daa saag ho Falkvor Lommansson
med herskeleg store ferd.
9. «De take av meg mitt hovudgull,
og set paa meg silkeluve;
kjem han inn, Falkvor Lommansson
han helsar meg for ei fruve.»
10. Inn kom Falkvor Lommansson,
med høgan hatt i hende;
helsar han fruva Vendelin:
«So vel som eg deg mone kjenne!
11. Høyrer du, fruva Vendelin,
du tarv deg inkje løyne;
ute stend hesten apalgraa;
i dag skal du ‘en røyne!»
12. Og det var fruva Vendelin,
ho slog sin neve mot bord:
«Var han heime, Torstein Davidsson,
du lyste kje slike ord!»
13. Det var Falkvor Lommansson,
han gjordest i hondo sterk;
so tok han fruva Vendelin
og sette paa høgan hest.
14. Og det var den vesle smaasvein,
han gjorde baad’ reid og rann;
so reid han dei femtan vælske milir,
til han Torstein Davidsson fann:
15. «Her sit’e du, Torstein Davidsson,
og drikk’e mjød og vin;
Falkvor Lommansson er heime
og rid av med bruri di!»
16. Det var Torstein Davidsson,
han var so ille ved ord;
brune mjøden, i skaali var,
den rende han ned paa bord.
17. Upp stod Torstein Davidsson,
han ropar yvi all den gaard:
«De stande upp, mine gode hommnenn;
klæd dikkon i brynjune blaa!»
18. Det var seint um sundags eftan,
daa kvesste dei sine spjut;
det var aarle um maandags morgon,
daa reid dei herkjempur ut.
19. Det var Falkvor Lommansson,
han saag seg att yvi herd;
«Etter kjem Torstein Davidsson;
Vaarherre ver i mi ferd!»
20. Dei møttest utpaa Démannheidi
uti so tjukk ein gnyr;
branden beit og brynjo sleit
og røyken stod upp i sky.
21. Dei stridde der i dagar
og vel i dagane tvo;
att’e stod Torstein Davidsson;
alt folke de fall ifraa.
22. Heim-til reid Torstein Davidsson
med brotne slar og tome;
Falkvor spelar for bergjo nord
alt med sin rosens blome.
23. Det var Torstein Davidsson,
han syrgjer no ikkje saa saart:
«Her er so mange stolte jomfruvur
som stjønnune fylgjer nott!»
– Riddaren, vaagar han live sitt for ei jomfru. –
Variant
Det var Torstein Davidsson,
han ville til bryllaups bjode;
og det var Falkvord Lomansson,
han let sine hestar ringskoe.
- Riddaren vågar han livet sitt for ei jomfru
Det var årle om morgonen,
soli ho ryr i dalar,
opp stend Falkvor Lomansson,
legg på forgylte salar.
Ut kjem hans sæle mo'er,
tårir renn'e på kinn:
"hore aktast du av i dag,
du Falkvord, kjær sonen min?"
"Eg vil prøve mine hovmenn,
eg vil prøve min hest;
eg vil taka att vivet mitt,
som Torstein Davidsson hev fest."
Det var Falkvor Lomansson
han seg av garde rei:
der grodde kje graset på femten år,
der hans grågangaren steig.
Det var Falkvord Lomansson,
han kom seg ridand i gård,
inn så spring'e den lisle smådreng,
seie han tidend ifrå.
Inn så spring'e den lisle smådreng,
seie han tidend ifrå:
"Her stend fullt tunet av hærkledde menn,
og alle som duvone grå!"
Og det var fruva Vendelin,
ho ut av vindauga såg:
"Det er Falkvord Lomansson,
han hev meg lengstom trått.
De take av meg mitt hovudgull,
og set meg med nedre bordsende;
kjem han Falkvord Lomansson,
han må meg inkje kjenne!"
Inn kom Falkvord Lomansson
med høgan hatt i hende,
helsar han jomfru Vendelin:
"Så vel som eg deg mon kjenne!"
Det var Falkvord Lomansson,
han gjordest i hondo sterk;
så tok han jomfru Vendelin
og sette på høgan hest.
Og det var den lisle småsvein,
han gjorde bå' rei og rann,
så rei han dei femten valske mil,
til han Torstein Davidsson fann.
"Her sit'e du Torstein Davidsson,
drikk'e mjød og vin;
heime er Falkvord Lomansson,
rid av med di unge brur!"
Opp stod Torstein Davisson,
han ropar ivi all den gård:
"De stande opp mine gode hovmenn,
kle dikkon i brynjune blå!"
Seint var det om søndags eftan
då kvesste dei sine spjut,
årle var det om måndags morgon,
då rei dei hærkjemper ut.
Dei møttest ut på Demannhei,
uti så tykk ein gnyr;
branden beit og brynja sleit
og røyken stod opp i sky.
Dei stridde der i dagar
og vel i dagane två:
atte stod Torstein Davidsson,
alt folkjet dei falt ifrå.
Heim-te rei Torstein Davidsson
med brotne salar og tome;
Falkvor spelar for bergjo nord
alt med sin rosens blome.
- Riddaren vågar han livet sitt for ei jomfru
Variant
Ressurser
http://www.visearkivet.no/pdf_filer/gamle_viser/falkvor_lomansson.pdf
http://abcnotation.com/tunePage?a=trillian.mit.edu/~jc/music/abc/mirror/galouvielle.free.fr/scandi/0049
Video